MIDSOMMARKÅSERI

MIDSOMMARKÅSERI

Det är midsommaraftonenes förmiddag. Jag har satt mig på altanen och tagit med mig kaffekoppen ut. Himlen är klarblå och solen skiner. En lätt vind får flaggan att vaja.

Det blommar på tomten både odlat och självsått. Spiréans vita blommor gästas av insekter av skilda slag. Prydnadshallonen är fulla av rosa blommor. Klängrosen dog i vintras men det har kommit nya skott. I gräsmattan, som inte är nyklippt, håller vitklövern på att ta över, sedan maskrosorna blommat ut. I mitt lilla land har potatisen halvmeterhög blast men de blommar inte ännu, så det blir ingen färskpotatis till midsommar av egen skörd. Skatorna har flygga ungar, som väsnas ibland och tornsvalorna flyger skriande högt i det blå. En spindel kryper fram ur en springa i altangolvet och flyttar sig ryckvis framåt över bräderna och försvinner sedan ner i nästa nåt. Vinden friskar i ibland, så det prasslar i löven.

Plötsligt hoppar en skata fram och med några språng är den borta vid grannens tomt. Det är nog en årsunge för den gnäller och tigger mat. Mellan surret av bilar och bussar är det ganska tyst och lugnt. Jag ser inte till en människa. De flesta människor har väl åkt någon annanstans och fira midsommar.

Jag skall också ge mig av framåt eftermiddagen för att se på majstångsresning och lek och dans kring stången. Vem vill missa ”Små grodorna”?  Barnbarnen blir glada, när morfar kommer, så de får visa upp sig i sin midsommarskrud.

Idag är det sol och vackert väder till allas glädje. Inte alla midsomrar har gynnats av detta just denna dag. Egentligen borde vi fira midsommar under en längre tid än bara denna helg. Det är ju mitt i sommaren och naturen står i blom längre än så. Hela andra halvan av juni månad är ju midsommar. Då kanske vi slapp en del av hetsen kring denna kravfyllda helg, då allt skall vara perfekt; väder, mat och dryck. Det skall vara nystädat i hemmen, som man sedan överger för att sitta i bilköer och ägna sig åt primitivt boende utsättande sig både för att bli dödad i trafiken eller uppäten av mygg.

OK, jag städade själv också igår, men jag kommer nog att vara hemma under stor del av helgen och bara njuta, när vädret är fint. Om det regnar kan man ju vara lite nyttig och få saker gjorda. Och jag kommer att fira midsommar varenda solig dag hela juni månad.

Fånga dagen – lev i nuet. 

MYCKET PLASK I ANKDAMMEN OCH MYCKET KACKEL I HÖNSHUSET

Hösten 2011 var det mycket plaskande i den svenska ankdammen och ett väldigt kacklande i det svenska hönshuset och det fortsatte in på det nya året.  De flesta flockar bytte ledare, en del ganska smidigt, andra med mera väsen.

Gräsandflocken MP bytte ju helt enligt uppgjorda regler ut sina språkrör, så själva bytet var inte mycket att snattra om. Att Å och G kom i stället M och P väckte inget rabalder i pressen.

I tamandflocken C lämnade ankmamman M över till blonda A, som få ännu vet vad hon heter. Men det gick också smidigt och utan mankemang och de fortsatte ha en andhona, som ledare.

Rapphönsen i flocken V valde att visa upp sina aspiranter till flockledare, när den förre flockledaren L inte ville vara ledare längre. Han hade ju varit ledare ganska länge och tyckte inte att samarbetet med tamhönsen varit bra för flocken. I hans ställe kom då hanen J. Det väckte ingen sensation i den påflugna flock, som kallas Media. Inget fel på J men få känner honom ännu.

Det väsnades ganska mycket bland kyrktupparna i flocken KD också. Där utmanades ledartuppen G av en annan tupp som heter M. Det kom till öppen strid, så fjädrarna rök men där ledartuppen vann till slut. Hönorna höll sig på behörigt avstånd.

Så mycket mera kacklande och väsen blev det, när den stora tamhönsflocken S skulle byta ledare. Flocken kan inte simma, utan tycker att det är tryggast på land. De bytte ut hönsmamman M mot den mustaschprydde tuppen H. Han var kaxig och gol mycket men gång på gång så visade det sig att han gol fel. I stället för ledartupp blev han hackkyckling. När det var som värst tog han semester, kom tillbaka men gol åter fel saker. S-flocken kunde inte ha kvar en ledartupp, som gal så illa, så det gick inte bättre än att tuppen H valde att lämna ledarposten. Utan ledare kan man inte vara i en hönsgård, så i snabb takt letade man nu bland de tidigare ratade kandidaterna efter en ny tupp. Valet föll på S, som egentligen var ledare i en annan flock nära lierad med S-flocken. Unghönsen tycker att han är i äldsta laget och hönorna är lite skeptiska till honom. Men nu står allt hopp i flocken till honom och nåde honom om han gal fel.

Lite på sidan om de övriga håller en flock pärlhöns till. De är utfrysta för de andra flockarna tycker att de kacklar fram fel åsikter. De vill inte att det skall komma in så mycket flyttfåglar t.ex. och många håller med dem men ändå vill inte de andra flockarna ha med dem att göra.

Inom den största ankflocken av de styrande fåglarna var det däremot inget ledarbyte på gång, så deras ledare F, kunde simma lugnt och se på medan de andra snattrade, kacklade och gol. Hans enda bekymmer var att de övriga flockarna väsnades så mycket att de stal all uppmärksamhet i Media, så det viktiga uppdraget, att leda ankdammen, kom alldeles i skymundan.